söndag, april 28, 2013

Hemlängtan


Hemlängtan är ett vackert ord som ofta används negativt. Om man längtar hem är man svag. När man var liten och inte ville sova borta var man en mammagris. När man är vuxen och inte vill åka på tjänsteresa håller man tyst och biter ihop, längtar hem redan innan man har åkt. För det är löjligt att ha hemlängtan. Det är inte vuxet.

Ändå lägger vi mer tid, energi och pengar än någonsin på våra hem idag. Vi inreder - rent av stylar, vi bygger tjusiga kök, kaklar badrum, byter soffkuddar efter årstider och trender. Vi arbetar hårt för att göra våra hem trevliga - att skapa hem att längta till. Bara man inte säger det högt.

Jag tycker det är alldeles galet. Jag längtar alltid hem. Jag kan längta hem en helt vanlig onsdagsmorgon - innan jag ens åkt hemifrån. Jag kan längta tills den där minuten när jag kommer innanför dörren, ropar "hallå" och möts av detsamma från köket, en yrvaken katt som kommer runt hörnet och bredbent sträcker sig med tårna spretande mot parketten. Tystnaden. Dofterna. Känslan av hemtrevnad. Att få sätta upp håret i en svans, byta jeansen mot mjukisbyxor, lägga behån i garderoben. Dricka kaffe vid köksbordet och prata om dagen som varit, om dagar som kommer, om våra drömmar. Det längtar jag hem till. Varje dag.

4 kommentarer:

  1. Det tycker jag att man ska få göra! Om man inte gör det är det något som är fel! Det är trygghet i att komma hem och att känna sig välkommen. Säger ja

    g som är kräfta och sätter hemmet som bland det viktigaste i livet. Kramis från mammis


    SvaraRadera
  2. Såklart man får längta hem. Jag trivs också bäst hemma, och i stugan, men det är ju mitt "hem" också.
    Jag är ju sjukpensionär och hemma för det mesta. Tycker det är kul att piffa och fixa så man trivs. Min man säger ibland, när han suttit i köket och fikat tidigt på morgonen innan jobbet eller efter ett nattskift att det känns så rofyllt, så då gillar ju han tydligen också min inredning. För han är inte så intresserad själv av det( tur det, då har jag fria händer ;)
    Ha en fin dag.
    Kram ♥

    SvaraRadera
  3. Å vad jag känner igen mig!
    Redan när jag åker över bron från fastlandet, så får jag den där pirrande glada känslan: Hemma! och så när man kliver in i glashuset/vindfånget och doften från enen och lagern slår emot, fortfarande lite kallt där, men varmare än ute. Och så in i den härliga lägenheten. Visserligen ingen katt som väntar, ( jag pratade just om att vi ville ha en liten kisse, Lilleman o jag... men husse skakade försiktigt på huvudet... du vet att du är allergisk, va, sa han... snyft) men det är inget fel att längta hem. Jag längtar alltid hem. Det är som ett gummiband i ryggen som drar mig tillbaks. Hade den känslan även på gården,,, så det är inte bara för att vi trivs så i lägenhetet. Jag längtar till mitt o mina saker, liksom
    ha en fin fortsättning på helgen
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  4. Så tänkvärt och fint skrivet. Nu ska jag börja använda ordet hur mycket jag vill utan att tycka det behövs en ursäkt eller förklaring.
    Min dotter mailade mig idag att hon inte kan komma hem från Australien i sommar, hon kunde inte säga orden för hon var rädd att börja gråta! Vi grät båda bakom dataskärmen...hon känner stark hemlängtan och jag längtan efter henne.

    Önskar dig fina majdagar!
    Kram
    Cia

    SvaraRadera

Kul om du lämnar ett litet avtryck om du läser ::fina:: drömmar!
Om du har några frågor besvarar jag dem här bland kommentarerna.