torsdag, februari 06, 2014

The one and only?


Jag tycker det är intressant när en manlig arbetskamrat ringer mig och när jag svarar presenterar han sig genom att säga "Ja, hej, det är jag" som om han vore den enda mannen i världen. Jag undrar hur det känns att tro det?

4 kommentarer:

  1. Va festligt att du tar upp det här!! Jag jobbade med en tandläkare i sex år och varje gång han ringde mej så började han med: ja, det är jag!!! När jag var sjuk i vattkoppor och skulle ringa och sjukanmäla mej visste jag inte vad jag skulle säga! Inte ville jag säga att det var Tant Syster som hans ungar envisades med att kalla mej.. Så ringde jag honom och sa:Hej. det är jag med vattkopporna!! Kramis från mammis

    SvaraRadera
  2. Kom precis på att det var ju påssjuka jag hade!!! Som om det hade någon betydelse, men rätt ska vara rätt, eller hur! Kramis igen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe ja, oavsett sjuka så är det en himla kul historia! :-)

      Radera
  3. Mobiltelefoner och nummerpresentatörer i all ära. Men visst har lite av spänningen försvunnit?
    Tänk förr, när det ringde o man lyfte på luren och inte visste man vem det var (för sent att lägga på o låssas inte va hemma... hihi)
    ha en bra helg
    kram elsamarianne

    SvaraRadera

Kul om du lämnar ett litet avtryck om du läser ::fina:: drömmar!
Om du har några frågor besvarar jag dem här bland kommentarerna.