lördag, juni 28, 2014

Minnen av ett sommarregn

Jag vaknar till en regnig lördag och känslorna som kommer är desamma som alla andra regniga dagar. Trötthet, lite håglöshet och lusten att bara krypa upp i soffan och göra ingenting på hela dagen. Helt andra känslor än de som uppstår när jag vaknar till solljus genom persiennerna. Då energin flödar och jag vill göra, skapa, leva!

Och så undrar folk varför vi pratar så mycket om vädret! Det är väl inte konstigt när det påverkar oss så mycket att det bestämmer våra känslor för dagen. I alla fall påverkar det mig. Vädret ger mig känslor, väcker minnen. Minnen från sådana här regniga dagar i sommarstugan. Då vi knappt gick utanför dörren, spelade luffarschack på rutiga överblivna skolhäften och läste gamla serietidningar för femtielfte gången. Och pappa kanske rent av tände en brasa i öppna spisen. Och så åt vi godis från campingkiosken och tittade på tjockteve sittande i furumöbler med mammas omklädda dynor.

Minnen! Dessa underbara minnen som kommer till mig i samma paket som känslorna som väcks en regnig lördag i slutet av juni. Nya minnen skapas hela tiden. Och en dag kommer minnet från idag dyka upp; minnet från dagen då vi sov länge, rensade lite inför flytten, åt butterkaka i soffan och tittade på regnet utanför fönstret. Och Pebbles låg och sov i sitt klösträd och tvättmaskinen centrifugerade kulörtvätten och vi skulle äta färskpotatis och lax till middag. Jag trycker på "Publicera" och skapar mitt eget lilla minne på bloggen. Här och nu. Och sparar till minnesbanken.

måndag, juni 23, 2014

Vad håller jag på med egentligen?

Vi pratar rätt ofta om bloggandet, mamma och jag. Varför gör vi det? Vad är syftet med det? Är det roligt eller borde vi bara lägga av?

Jag har precis kommit över sextio tusen besökare på den här bloggen. På sju bloggår. Det är väl ungefär så många besök som de populäraste bloggarna har på en vecka. Men varför bryr jag mig om antalet besök egentligen? Varför vill jag att folk ska besöka min blogg, läsa, tycka om?

Det handlar såklart om bekräftelse. Behovet av att bli sedd är ett av människans största. Syns du inte, finns du inte. 

Idag syns människor överallt. Nästintill varenda liten individ bloggar, instagrammar, twittrar, sprider saker på Facebook osv. En del syns rentav för mycket. Medan andra inte syns alls, hur mycket de än försöker. Finns man inte om man inte når ut på sin blogg, sitt instagram eller Twitter? Om man inte finns i sociala medier, räknas man inte i verkligheten?

Såklart räknas man i verkligheten. Det är ju det enda som finns kvar om hela internet en dag skulle kollapsa. Om all teknik liksom gick upp i rök. Då är det bara vi enkla små individer kvar. Vad ska vi göra då? Kanske prata lite med varann? Kramas litegrann?

Faktiskt känner jag att skulle vilja ha en kram just nu.  För att jag sitter och tycker lite synd om mig själv för att jag inte riktigt vet vad jag vill. För att jag är för spretig, inte har något tema, borde ha ett syfte med min blogg eller mitt instagram. Istället för att bara vara jag.

Jag tror att jag började blogga för att finna en plats i den digitala världen. En plats som jag inte riktigt funnit i verkligheten. För att finna en roll, att få betyda något. Och skriva och fota det jag känner för. Men ändå tvivlar jag på det. Så mycket att jag faktiskt skrev det här inlägget igår, med mycket hårdare ord mot mig själv, för att sedan radera det. Men så i morse:

"Do yourself a favour and be yourself", stod det på min te-etikett. Och det är väl precis det jag ska göra! Vara jag! Det är ju det jag är bäst på!

Nu ställer jag ifrån mig datorn och kryper intill min man, världens bäste, och kramar honom hårt. Och så klappar jag min fina lilla katt som låg och sov så gott i min famn här förut när jag egentligen hade tänkt att skriva klart det här inlägget. Inlägget som min fina mamma bad mig skriva klart.

Och så kramas vi och pratar om vårt fina hus vi bygger, där vi snart ska bo. I verkligheten. 
Kanske skriver jag om det lite mera i min blogg en dag framöver ;-) 

fredag, juni 13, 2014

Tjena, vad fin!


Tack för era snälla kommentarer på föregående inlägg! Det är så roligt att få dela glädjen med er. Igår kom en del av kakel och klinkers och det var så roligt att få se det i sin rätta miljö, även om det förstås inte är lagt än. Men nu är badrummen flytspacklade och i nästa vecka börjar de sätta våtrumsskiktet!

Än så länge går det ju inte inreda huset så jag får koncentrera mig på mitt arbetsrum på jobbet istället. Så mina sista tre veckor före semestern tänkte jag inhandla tavellist och tavelramar på Ikea för att göra mina tomma väggar lite roligare. Jag fick nämligen ett eget arbetsrum vid årsskiftet och det kanske är dags att göra det lite trevligare... Jag tror minsann en sådan här gul låda får "bo" hos mig också, den blev jag bara så himla glad av! Fast först ska jag alldeles strax ta helg och önskar dig som kikar in här en riktigt trevlig sådan!
Foto: Ikea

tisdag, juni 10, 2014

Nuförtiden...


...ser huset ut så här. Baksidan är så gott som färdigmålad, det återstår lite fönsterfoder och detaljer. Framsidan ska ha ett lager färg till och gavlarna ska målas mera. Inuti håller målaren på att måla väggar och tak och snickaren ska börja med kökets golv så att han sedan kan börja montera köket (som nu står i vardagsrummet). Så de kommer nog köra hårt under juni för när sedan semestern är över är det inte många veckor kvar tills det ska vara klart. Jag tror helt klart vi är inne i den mest händelserika och spännande tiden i vår husbyggarprocess!