lördag, augusti 16, 2014

Som invirade i silkespapper


Min mamma berättade häromdagen att hon och min pappa saknat vår gamla sommarstuga jättemycket denna sommar. Sommarstugan som de tvingades sälja och lämna mot sin vilja. För att saker och ting - främst omgivningen - inte längre var som förut. Mamma sa att hon mindes så väl hur vi brukade ta båten ut till en ö och stanna där ute hela dagen, svalkade av havsbrisen.

Jag har alltid undrat vad det är som gör att vissa minnen har blivit just minnen. De var ju inte det från början. De var händelser som kanske i just det nuet inte var något särskilt alls. Men någonting inom mig kapslade in händelsen, liksom virade in den i silkespapper och stoppade försiktigt in den på en säker plats inom mig. Skapade ett minne. Så samlar jag minnen därinne och de är som små glädjehändelser jag alltid bär med mig. Ingen kan ta dem ifrån mig. Jag blir glad när jag minns dem men jag kan också bli ledsen. Jag blir ledsen för att jag aldrig någonsin kommer att få uppleva dem igen.

Jag kommer aldrig att vara liten igen och få gråta i mammas famn när jag sprungit i en sten i havet på västkusten och skrapat upp knäet så saltvattnet svider. 
Jag kommer aldrig vara åtta år igen och äta hallongodisar med yngste storebror i röda båten.
Jag kommer aldrig vara fjorton år igen och åka med äldste storebror i hans gula bil och höra Haddaway sjunga "What is love?"
Jag kommer aldrig vara sexton år igen och stanna ute för länge och missa sista bussen så pappa blir jättearg och orolig och ger mig utegångsförbud.
Jag kommer aldrig mer vara barn.
Jag kommer aldrig mer vara tonåring.

Men jag har varit allt detta och jag minns det fortfarande. Jag minns det och jag bär det med mig fastän jag är vuxen. Och när jag blir gammal - vilket jag hoppas att jag får bli - hoppas jag att jag får ha minnet i behåll så att jag kan sitta med mina minnen som i en liten ask och plocka fram dem om jag känner mig ensam eller alldeles jättetråkig. Och när jag öppnar den där asken med minnen blir det som att öppna en present från mig själv.

onsdag, augusti 13, 2014

Fjorton dagar kvar


Ja, ungefär så här ser det ut hemma hos oss nu. Teckningen jag gjorde för något år sedan är återigen aktuell för nu är vi igång och flyttpackar. I dagarna görs de sista jobben på huset; det är montering av köksfläkt, skåpsbeslag, belysningsarmaturer och badrumsinredningar. Om 14 dagar är det slutbesiktning och går allting väl (det gör det!) så får vi nycklarna då. Nycklarna till vårt alldeles egna hus. Vårt allra första. Det är så stort så ni anar inte. Och ska jag vara riktigt ärlig så gör jag det inte riktigt själv heller. Jag fattar det fortfarande inte. Men det händer. Om fjorton dagar tar vi huset i besittning!